seriebloggar

Idag blir det en stor favorit för min del: Den spanske serieskaparen Daniel Torres och hans serier om Rocco Vargas.

För den som inte sett den här serien är den ganska lätt att få tag på; de första fyra albumen publicerades som följetonger i Epix 1984-88. På engelska gav Dark Horse ut samma album i en fet volym kallad Rocco Vargas för några år sedan, och de har också gett ut de tre nästkommande albumen i separata böcker: The Dark Forest, A Game of Gods, och Walking With Monsters.

Huvudpersonen Rocco Vargas är en före detta rymdhjälte som för att undkomma uppmärksamheten senare slagit sig till ro som science fiction-författare och lever under aliaset Armando Mistral. Serien följer hur han motvilligt återigen dras med i äventyr i ett solsystem där politiska intriger, robotuppror och my(s)tiska varelser är vardagsmat.

Allteftersom serien utvecklar sig blir tonen seriösare; inte nödvändigtvis allvarligare men efter det första albumets klackssparksmanus märks det att Torres börjar fundera mer på vad han egentligen vill skriva om, och han gör det bra när han nalkas ämnen som klassiska science fiction-frågor (Vad är egentligen en människa?) och om krig någonsin är rättfärdigat.

Men det är inte handlingen i sig som är den omedelbara attraktionen med Rocco Vargas. Manuset är visserligen bra och i de senare volymerna blir det till och med bättre än så där Torres med lätthet växlar mellan spänning, humor och en närmast lyrisk känsla, men trots allt är det som omedelbart slår en som läsare de fantastiska teckningarna.

Torres är en konstnär som jobbar med den klara linjen, men han gör det på ett mycket personligt sätt med skarpa vinklar och en designkänsla hämtad direkt från 50-talet. Rymdskepp ser ut som klassiska muskelbilar, kvinnor och män har alla axelvaddar i jätteformat, och på de nattklubbar som ofta besöks (Vargas är själv chef för en) spelas det garanterat storbandsjazz nätterna igenom. Jag gillar också att det för en gångs inte är ett amerikanskt 50-tal som skymtar utan snarare ett spanskt/brasilianskt/argentiskt dito; det är inte det vanligaste scenariot i science fiction-serier

I det allra första albumet har inte stilen satt sig riktigt och det ser ibland lite väl extremt ut, men redan i andra albumet (Rösten som väste / The Whisperer) ser det mästerligt ut, och sen blir det bara bättre. Torres varierar sig också beroende på manusets stämning: I den allvarligare The Dark Forest finns det betydligt mer svärta i teckningarna som ibland visar tydliga drag åt Caniff-hållet, medan den senare och lättsamma A Game of Gods istället återigen förenklar teckningarna. Då och då syns det också klara släktdrag mellan Torres och den likaledes spanske tecknare Max (Francesc Capdevila), som jag också skulle vilja se mer av på för mig begripliga språk.

Jag är helt övertygad om att Torres har haft mycket roligt när han tecknat, och det har jag med som läsare

Tyvärr har inte det senaste albumet översatts så böckerna sålde nog inte så bra som Dark Horse hade hoppats. Kanske man skulle kunna hoppas på en tegelsten à la Inkalen med alla 8 album från Faraos Cigarer?

Kommer Café Soda att återuppstå som Café Edenborg? Kartongen i fönstret tyder på det. Dessutom Femte april är nya öppningsdagen.

C´est Bon Kultur har gett C´est Bon Anthology 9- Entanglements. i år med serier av bl.a. Allan Haverholm och Eliza Frye. Under första halvåret släpps även volym 10- Apocrypha och volym 11- Variations.

Serieplaneten har Serieblaskan nr 1/2010 på g under mars och ska i vår även ge ut en serietidning om Twilight-författaren Stephanie Meyer.

Wibom Books ska ge ut Lou! 3: Busskyrkogården av Julian Neel. En intervju med förläggaren Lisa Wibom finns här.

Wormgod startade förra året och ger lagom till SPX ut Mattias Elftorps Piracy is Liberation 008: The Spides pt 2. Wormgod gav förra året ut den första dystopin, Dystopi01: Vanja & Vanja av Danijel Zezelj och Öken av Carol Swain i samarbete med Seriefrämjandet. I år ska minst fyra ges ut. Dystopi02: Freak Dreaming av Artúras Rozkovas, Dystopi03: TK47 av Spyros Verykios och Spiksaga/Ramon av Igor Hofbauer, Dystopi04: Våra gator… av Mattias Elftorp samt Dystopi05: Munk av AKAB .

Denna manga finns än så länge bara på engelska.Med jämna mellanrum tar jag upp ett verk av Osamu Tezuka. Så vid det här laget borde ni veta hur stor han är/var. Det mesta som Tezuka gjort har blivit oerhört populärt och anses med rätta vara den störste ...

Har just haft Sofia Wibom som ger ut Lou på besök i butiken. Mycket trevligt, Se till att köpa hennes böcker:http://bit.ly/cTB9uA

Christopher Nolan, troligtvis mest känd som mannen som återupplivade Batman, rapporteras officiellt vara regissören producenten av en kommande remake av Superman. Min spontana reaktion är helt klar positiv, men vad tycker du, och finns det någon Superman-story du gärna skulle se ligga till grund för en ny filmatisering?

Mer om detta samt intervju med Nolan hos Newsarama.

Sändingen innanför dörren och posten har hämtat paket. Dags att äta lite lunch innan uppackandet börjar.

Yay, sändningen kommer in idag. Allt är som vanligt igen.

Hallå! Fortfarande krasslig, men på bättringsstigen. Ny kalle Anka har anlänt, med brings störande skriverier på baksidan (de antecknar nummer som jag antar är till sorteringsarbetet). Hittade den i brevlådan i morse. Antingen kom de igår kväll eller tidigt på morgonen. Väldigt varierande tider har de, måste jag säga.

Som ni ser ovan, (samt på rubriken) så handlar detta inlägg om senaste numret av Hälge! Inledningsvis så hade de startat på ett nytt sätt, med ett flersidigt äventyr, som i och för sig var tråkigt, men konceptet var bra! Ska bli kul att se om de fortsätter med något dylikt framöver, då jag tror att de kan faktiskt bli ganska bra.

Serierna i tidningen höll god klass, ingenting att klaga över där inte. Vattenhålet har jag ännu inte riktigt förstått mig på, men det kanske kommer så småningom.

Mer tänker jag inte skriva nu, titta in bilden nedan och så återkommer jag troligtvis i morgon och sedan på lördag, eller måndag!





Tack för mig!

Ja, somliga ser medan andra inte gör det.

I den amerikanska delen av seriebloggosfären har de senaste dagarnas oomtvistade snackis varit tokrean den 7 mars på Amazon. Under några timmar såldes t.ex. Marvels omnibusar som Ultimates, Fantastic Four, Daredevil för löjligt låga 8,24-14,99 $. Även serier från t.ex. Dark Horse och IDW såldes tokbilligt. Det hela verkar bero på ett fel hos distributören Diamond. På måndagen sparkades också tre medarbetare från Diamond. Uppskattningsvis kan Diamond ha förlorat minst en halv miljon dollar på detta. På Comics Worth Reading och The Beat finns mer info med länkar till andra sajter. Om man surfar runt på Amazon kan man se hur många titlar som är tillfälligt slutsålda. Det verkar oklart hur många av de här beställningarna som kommer att levereras. Att det var grisbilligt verkar också har lockat de vidrigaste bland ”serieläsare”, de som köper på sig stora volymer i ren spekulation för att sedan sälja dem dyrt. Serievärldens gamar.

Det verkar som om Café Soda återuppstår ur graven den 1:a april. Undras om det är med nya ägare.

Massa folk som sticker in huvudet i butiken idag = kul. Att de bara frågar om serier som skall komma = mindre kul.

Hallå! Jag är kraftigt förkyld, vilket har påverkat orken att publicera något här. Men nu kommer åtminstone en sak upp, och senare under dagen kommer även denna veckans stripp också!

Detta nummer av kalle Anka börjar med en serie om Alicia i underlandet, som jag tyvärr inte gillade alls. Tekningarna var på många ställen dåliga och slutpoängen var usel. Fy!

Tant Kalle serien, där Kalle klär ut sig till en gammal tant, liknar gamla goda klassiker där Kalle själv är lite elak. Dock var detta inte samma känsla utöver bilderna, men den fungerade.

"Sov den som vågar" var en bra serie. Kul att det finns fortfarande bättre serier med! Bra historia, helt enkelt.

Nästa veckas nummer, alltså spalten bakerst i tidningen, visar hemska bilder på olika personer. Får se vad det betyder.. Hoppas också på ett starkare nummer. Mer skrivs inte nu, lämna gärna din egen åsikt som en kommentar, så blir det lite mer liv på bloggen. Har du inte läst detta nummer, så behöver du inte direkt springa till tidningshyllorna, för det var den inte värd. Köp då istället Kalle Anka extra nr1, som var en riktigt bra tidning!
Tack för mig så länge

Den som läst den här bloggen ett tag har nog märkt att jag läser det mesta i serieväg: Klassiska europeiska serier, manga, superhjältar, dagstidningsserier, underground och så vidare. Självklart har jag mina favoriter bland genrerna, men det allra mesta går ned, och det är riktigt sällsynt att jag inte tycker om åtminstone någon liten del av det jag läser.

De senaste åren har varit utomordentligt bra, med mängder av utmärkta serier av alla de slag, men en slags serie har jag saknat: Den svenska serien som vågar bryta av mot det förväntade.

Åtminstone tyckte jag det fram till jag började skriva här för drygt ett år sedan; det mesta jag såg var antingen tråkigt och traditionellt (svenska Fantomen och andra klassiska serietidningar) eller ambitiöst konstnärligt i Galago-stilen (som kan vara hur bra som helst, men alltför många serier påminner för mycket om varandra).

Men i och med skrivandet här började jag också leta upp lite mer udda serier. SPX förra året var mycket roligt att se, med serier som både var proffsiga och personliga, och serier i kommersiella genrer som inte varit vanliga här förut (i första hand manga, med yaoi och andra subgenrer). Jag köpte lite av varje och det allra mesta var jag helnöjd med. Och jag var inte ensam att uppskatta SPX; fortfarande är de inläggen jag skrev då bland de som läses mest (jag kan se i sökningarna att det är just” SPX” som folk letar efter).

Sen under 2009 upptäckte jag personligen Mats Källblad som jag inte läst innan, Tinet Elmgren kom ut med sin uppfriskande Asbesthjärtan, och i år har vi redan sett Mara från Ulthar som också sticker ut. Lägg därtill mästerverk som Frances i den mer traditionella svenska seriestilen, alla de små svårfunna men lovande serierna av än så länge relativt okända serieskapare (som exempelvis Hallon-grottans Bitte Andersson om jag hoppas kommer skriva någonting längre), och jag ser med nyfikenhet fram mot vad som kommer att komma ut inom de närmaste åren.

Det finns en del dystra tongångar i serie-Sverige: Ekonomin är svår för förlag och butiker, den klassiska serietidningsförsäljningen  går neråt, och så vidare. Därför ville jag skriva det här lilla inlägget för att säga att även om det finns en del svarta moln så ser det mycket ljust ut för kvalitetsserier gjorde i Sverige. De kanske inte kommer att ges ut på det traditionella sätten, men det gör inte mig så mycket. Räkna med att jag kommer att dyka upp på SPX i år igen, och i år kommer jag nog köpa ännu mer för mig okända serier

Efter flertalet långdragna förseningar så är Geoff Johns och Ethan Van Scivers revival av Flash i och med nummer 6 slut. Äntligen. Den här serien har helt klart inte varit riktad till mig. Jag har ingen tidigare relation till Flash eller det (förvånansvärt) stora antal speedsters som uppenbarligen rusar runt lite här och var hos DC, och jag är lite på det oklara kring vilket syfte Flash: Rebirth är tänkt att ha. Om syftet har varit att introducera Flash för nytillkomna läsare så skulle jag nog vilja kalla det för ett misslyckande, för om du frågar mig så har det här varken varit särskilt intressant eller spännande för mig som nykomling. Dock, om syftet varit att återuppliva en klassisk karaktär och att skapa en nytändning för alla supersnabba män, kvinnor och barn hos DC så kanske det har funkat hur bra som helst, men det är inte jag rätt person att bedöma. Hur som helst, Flash funkar helt enkelt inte för mig. Jag hade förhoppningen att Geoff Johns precis som i Green Lantern: Rebirth skulle få mig att välja läsa precis allt av Flash i och med den här serien, men jag blir snarare avskräckt.

För det första så lyckas jag aldrig engagera mig i det massiva utbudet av speedsters. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag tycker att i princip alla känns trista. Troligen så kan det bero på att jag inte sedan tidigare är insatt i alla släktskap och familjerelationer dem emellan, men jag tror även att det hänger på att alla för mig känns så lika. De har mer eller mindre fåniga dräkter (gammel-Flash med den bevingade potthjälmen kan jag bara inte vänja mig vid) och springer mer eller mindre supersnabbt, men i det stora hela så känns alla, tyvärr, rätt ointressanta.

För det andra så gillar jag inte riktigt konceptet med DC:s speed force (och ännu mindre gillar jag the negative speed force som introducerades i Flash: Rebirth). Jag har alltid tyckt att superfart är en rätt klurig superkraft att bemästra, såväl berättarmässigt som visuellt, och problemet blir ännu tydligare när vi här har flera speedsters som ska slåss. Resultat blir ju bara att de jagar varandra. Jättefort. Blanda sedan in deras förmåga att springa bakåt och framåt i tiden medan de försöker få fatt i varandra så hamnar vi snart i tidsparadoxer som för mig känns både svårbegripliga och krystade.

Avslutningsvis så vill jag bara påpeka att jag såklart kan ha fel. Flash: Rebirth kanske är en fullständigt fantastisk serie om supersnabba killar och tjejer, men för mig som DC-rookie så känns det mest som en förvisso färgsprakande men ändock rätt rörig serie som inte lyckas väcka mitt intresse. Den började bra men blev sämre med tiden. Trist för mig.

Psst, du kan köpa den här: http://bit.ly/bFFr0d

Kul, en av seriedistributörerna ringde upp och tackade för att jag pushat för Inkalen.

Vi börjar den här genomgången med en ny serie från ett nytt  svenskt förlag. Wibom Books har börjat ge ut den franska serien Lou av Julien Neel som vunnit flera priser i Angouleme. Välförtjänt om jag får säga det själv. Det hela är en rätt kul serie om en 12-årig flicka och hennes Gamecube-beroende mor. Själva historien utspelar sig med en "söndagssida" i taget med en större handling som utspelar sig i bakgrunden. Varmt rekommenderade.

Peter Bagge fans, Strange Tales innehåller bl.a. han Incorrigble Hulk samt väldigt många andra serier från den alternativa världen som Jeffrey Brown, Matt Kindt, James Kolchalka. Är du ett fan av alternativa serier och  Marvel är detta ett givet köp.



Warren Ellis har äntligen avslutat Planetary i och med den fjärde och sista volymen. Det tog bara 10 år eller så att göra 27 nummer. Nu får vi bara vänta ytterligare tid på en mjukpärmsutgåva. Fast den här inbundna volymen är rätt snygg. Det måste jag erkänna.



Joss Whedons försök till en tv-säsongfortsättningen på Buffy fortsätter med Buffy the Vampire Slayer Bk 06 Retreat. 

Allt finns inlagt i shoppen.

Har Yaoi-flickor i butiken. Underhållande att smyglyssna på.