seriebloggar

”All good things come to an end” och där inräknas även väntan. Vilken väntan menar vi då? Jo, väntan på den sista boken i Bryan Lee O’Malleys Scott Pilgrim. Som både fått en titel, ett pris och ett omslag! Boken kommer bestå av 248 sidor episk awesomeness för endast 85kr och har premiär precis innan San Diego Comic-Con. Tjugonde Juli för att vara exakt, så det är väl bara dags att börja leta upp någonstans där du kan förhandsboka ifrån! Titeln på boken, om du inte läst titeln på detta inlägg är alltså Scott Pilgrim’s Finest Hour. Så här kommer omslaget se ut:

Ladda även ner ett skrivbordsunderlägg här och läs vad Onipress har att säga om boken här.

Du vill kanske också läsa:

• Podcast! Nostradamus 2010
• Scott Pilgrim Vs. The World epic poster!

Nu skall sändningen packas upp. Fullt ös till stängningsdags. Kom och stör!

Hitta nya saker att köpa i vår Previewsgenomgång: http://www.staffars.se/previews/staffars20-03.html

Sent om sider har vi fått upp en genomgång av vad som komma skall. Den här gången så är det Staffar och jag som står för genomgången. Håkan lovar dyrt och heligt att nästa gång då... "skall han göra något annat då med". Ok, det sista sa han inte men jag känner honom vid det här laget rätt bra och det är nog så det kommer att bli. Såvida han inte läser det här och tänker att "Nu djäklar skall jag sätta Staffan på plats". Den som checkar in i nästa månad får se. Spännande eller hur?

Ni hittar genomgången här och en lista över tidigare genomgångar här.

Ett smakprov på genomgången från Staffars penna:

Troublemaker Book 1
Janet Evanovich (W), Alex Evanovich (W), and Joëlle Jones (A)
On sale July 14, FC, 112 pages, $17.99, HC, 6" x 9"

Måste bara børja med att säga att jag inte på något sätt mäktar førstå att den här titeln inte hamnade på Previews-omslaget!?? Jag menar, det här är den nya volymen i en bokserie av en førfattare vars bøcker säljer i miljonupplagor!! Hon är ju mest känd før bøckerna om Stephanie Plum, en ung kvinna vars ena jobb är prisjägare, och vars sidekick är en f.d. prostituerad, och. vars. kärleksintresse. närmast. är. en amerikansk version av Riding Bean??!! Erm, jo, det påminner faktiskt en hel del om Gunsmith Cats, och även om den titeln ännu inte hade børjat øversättas när den førsta Plum-romanen kom ut så måste jag säga att det känns väldigt rätt att Evanovich nu ges ut av just Dark Horse!
Men även utøver Plum-bøckerna så skriver eller startar hon andra bok-serier, exempelvis Full-serien, där den førsta boken var en omarbetad version av en av hennes tidigare kärleksromaner, och där føljande bøcker sen skrivs av Charlotte Hughes, førmodligen med en viss begränsad assistans av Janet Evanovich, något som jag misstänker även kommer att gälla før kommande delar i den här serien. Det här blir alltså den tredje historian om Alex Barnaby och Sam Hooker, och medførfattare den här gången är Evanovichs dotter Alex, som annars är ansvarig før moderns webbsajt och en tidigare interviewbok med Janet. Men dom spekulationerna rør mer kommande volymer! Vad som nu erbjuds är ännu en underhållningsdeckare av ett par Evanovicher, vältecknat av Joëlle Jones!

Shazam fyller idag 1 år!

Ja må den leva, ja må den leva uti hundrade år! Idag är det klackarna i tacket och rejäl feststämning bland oss i redaktionen för idag fyller Shazam ett år. Den 19 mars 2009 såg Sveriges största bloggkollektiv för tecknade serier dagens ljus och 365 dagar senare så gör vi verkligen själ för den då något ambitiösa undertiteln. Vi har idag lite drygt 150 unika besökare per dag på Shazam som läser inlägg och skriver kommentarer. Ett par toppar vid ett par tillfällen har visat på besökssiffror på strax över 200 per dag! Lagom till jubileet så har vi också passerat en annan milstolpe, nämligen 400 recenserade serier och samlingar.  Fantastiskt! Det har varit en fantastisk utveckling som vida överstigit i alla fall mina förväntningar och förhoppningar när vi i januari 2009 började skissa på det som skulle bli Shazam.se. För er som är intresserade så kan ni läsa Jonas lilla Shazam Origins om hur Shazam kom till.

Det har varit ett händelserikt år. Shazam har blivit större. Inte bara till antalet recensioner, artiklar, nyheter, krönikor, etc. utan också att redaktionen har blivit större. Från fyra skribenter i början består nu Shazam-redaktionen av sex skribenter. Fyra stycken med säte i Sverige och två stycken i utlanden. En i England och en i USA (och båda heter Henrik!). Tyvärr så har Martin som var med oss från första början lämnat Shazam på grund av personliga skäl. Hoppas du har det bra Martin!

En annan kul sak med Shazam och som växt ordentligt under de senaste månaderna är våra intervjuer med folk i seriebranschen. Kommer ni ihåg den första intervjun vi gjorde? Det hände den 24 mars och intervjuoffret var Peter Bergting som Jonas intervjuat om bland annat The Portent och aktuella Gängkrig 145. Sen dess har det blivit många fler intervjuer, både med svenska serieskapare och branschfolk som Lisa Wibom, Niklas Asker och Jonas Andersson och internationella stjärnor som Jeff Lemire (del 1 och del 2), Evan Dorkin (del 1 och del 2) och G Willow Wilson. Inte så illa om jag få säga det själv, och bättre ska det bli! Intervjudrömmen för min del skulle vara att få Ed Brubaker att ställa upp på en intervju för Shazam. Vi får väl se hur det blir med den saken. Fler intervjuer lär det i alla fall bli.

Som sagt det har varit ett helt underbart, fantastiskt och superroligt första år med Shazam och jag hoppas på ett lika roligt, spännande och underbart andra år också. Så låt oss nu utbringa ett fyrfaldigt leve för Shazam. Den leve! Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!!!!

Och så är jag framme vid den sista 80-talstidningen jag läste i helgen: Angel Love av Barbara Slate.

Om Moores Swamp Thing är viktig för att den var Moores genomslag i USA och DCs engelska revolution via Vertigo, och Browns Ed the Happy Clown/Yummy Fur för att den var viktig för Drawn & Quarterly och i förlängningen den självbiografiska boomen för independent-serier, så är Angel Love inte viktig alls: Ingenting har skrivits om den, inga serier har kopierat den, och Barbara Slate blev inte heller känd tack vare den.

Varför tar jag då upp den här (bortsett från att jag som sagt läste den i helgen)?

Svaret är att den är symptomatisk för DC i mitten av 80-talet: Förlaget visste inte vad man skulle göra för att få nya läsare efter det katastrofalt usla 70-talet (DCs serier från den tiden är i praktiken oläsliga), och därför försökte man med allt möjligt. Vad som visade sig vara framgångsrikt var förstås Moore & Miller, men innan man koncentrerade sig på den typen av serier kom det ut en del otypiska serier på DC, som Helfer/Bakers The Shadow och Angel Love.

Och att jag läste om den är förstås ett tecken på att jag gillar serien. Jag råkade först läsa den när jag var i USA när den kom ut, och jag + systrar köpte lite serier för att läsa på stranden. Angel Love slank med i bunten, och sen letade jag upp resten av numren för att läsa klart serien (totalt kom det bara nio nummer; det var en mini-serie så serien är avslutad, men om den hade sålt tillräckligt bra var tanken att fortsätta med en månatlig tidning).

Serien handlar om Angel Love (jo, hon heter så), en ung kvinna som just flyttat till New York, och de vänner hon skaffar där: En rumskamrat som drömmer om att bli skådespelare, några hjälpsamma grannar, och potentiella pojkvänner. Det är en utpräglad såpa; den större historien handlar om hur Angel försöker hitta sin syster som rymde hemifrån när Angel var liten men som är deras mammas enda hopp för att rädda livet (mamman har benmärgscancer och behöver en lämplig donator). Klyschigt värre, med andra ord, och allt tecknat i en komplett förargelselös stil som nästan ser ut som reklamteckningar för produkter inriktade mot barn.

Om det var allt skulle Angel Love nog varit en ganska plågsam serie att läsa, men skenet bedrar. Det gulliga teckningarna och den enkla såpahandlingen till trots visar det sig att Slate inte undviker tyngre ämnen, som oplanerade graviditeter, pedofili, och kokainberoende. Första gången någonting allvarligare dyker upp är helt oväntat: I den sista rutan på den sista sidan i det första numret, efter ett överdåd av sockersöt handling, inser Angel plötsligt att skälet till att hennes pojkvän-to-be har ett så omväxlande humör är att han regelbundet tar kokain.

Men minst lika viktigt för underhållningsvärdet är att Slate är så rolig. Angels rumskompis är strålande i all sin naivitet och verklighetsfrämmande uppfattning om sin egen begåvning, bakgrundskonversationen är mycket träffande för hur New York-bor är (eller var, i mitten av 80-talet), detaljer som de allestädes närvarande kackerlackorna som gärna kommentarer vad människorna pysslar med är charmerande.

Det är inget odödligt mästerverk, men det är synd att inte Slate fick chansen att fortsätta utveckla Angel Love för potentialen var stor, speciellt med tanke på att Slate var nybörjare i seriebranschen men ändå gjorde någonting så proffsigt. Efter Angel Love gav hon ut några one-shots på Marvel under samlingsnamnet Yuppies from Hell som enbart skildrade New York-yuppies i kortare historier utan en riktig handling; böckerna är riktigt underhållande och ännu roligare än Angel Love, men jag saknar historien i den senare. Det blev sen några fler serier på Marvel som ändrade målgrupp till unga flickor; tyvärr var de serierna inte lika lyckade (men visst underhållningsvärde hade de trots allt), och senare har hon gjort en del Barbie-serier och också skrivit manus till Disney-serier.

Men helt har hon inte övergett serierna. I år har hon gett ut en bok om hur man gör serier, You Can Do a Graphic Novel, som jag verkligen borde läsa; med tanke på hur mycket jag tycker om Angel Love och i något mindre grad Yuppies from Hell vore det intressant att se vad hon har att säga om serieformen. Om någon har läst den och har en åsikt, skriv gärna en kommentar

Lite kuriosa: Som sagt är det inte precis en känd serie, men jag vet ändå att det finns fler än jag som verkligen tyckte om den. På saligen avsomnade seriebutiken Metropolis i Stockholm var det en favorit hos några av de anställda, och jag kommer ihåg att när den gavs ut var det en del livliga diskussioner i butiken om man såg mest fram mot nästa nummer av Angel Love eller Watchmen som gavs ut samtidigt av DC. Jag vill inte påstå att de är lika bra, men på ett sätt förstår jag diskussionen: Angel Love är mycket charmigare och egentligen den ovanligare serien, för hur många humoristiska serier med seriösa inslag för (huvudsakligen) flickor i övre tonåren fanns det i USA vid den här tiden? Nu har vi många manga-titlar som riktar sig precis till den målgruppen men Angel Love var vid den här tidpunkten unik. För unik visade det sig, eftersom den inte sålde tillräckligt mycket. Och det är verkligen inte förvånande för när man läser tidningarna är det obegripligt hur DC trodde att den skulle få några läsare. All redaktionell text som berättar om andra serier som är på gång handlar om superhjälteserier, och oddset för att en läsare i Angel Loves målgrupp skulle vara intresserad av exempelvis Green Arrow nr X var säkerligen mycket mycket dåligt…

PS: På Barbara Slates hemsida kan man kika på omslagen till alla nummer av Angel Love; de ger en ovanligt bra inblick vad serien handlar om DS.

Kommentar överflödig…

Nu laddar vi för läsecirkeln om 20 minuter.

Svensk-kanadensiska Rene Engström har nominerats till det kanadensiska seriepriset The Joe Shuster award för sin populära webbserie »Anders loves Maria«.

Leveransen kommer imorgon

Hoppsan, IDW är nu officiellt en av de "stora" serieförlagen i USA. http://bit.ly/9JNxp6

Vad fan, Det är 7 djävla hard covers med Blackest Night i månadens Previews. FU DC

Fick just ett tomt kuvert från Finland. Skojig teckning på kuvertet vilket alltid är något.

Försöker upparbeta arbetsmoral nog att ge mig på excelarket för den kommande beställningen.

Känner viss irritation över mässarrangörer som inte kan komma med vettiga besked över vad saker kostar.

@Bergting Det låter som en programidé. Kreatörer öser galla över recensenter. Helst med någon recensent som börjar gråta i studion.

Kyouiku manga är ett japanskt ord för pedagogiska serier. Dylika serier är mestadels förekommande inom skolans värld men finns även inom andra områden som till exempel om man vill lära sig golfsvingar, teknik, juridik med mera. The Manga Guide to ...

Lou! Dagboksdagar av Julien Neel var en trevlig bekantskap. I den prisbelönta serien mötte vi 12-årige Lou och hennes mycket ungdomliga, ensamstående mamma. Sommarblues fortsätter där första albumet slutar. Här åker Lou och hennes mamma till Lous ...

En underbar lustig stripp som bevisar hur genialisk Bill Waterson är. Kalle och Hobbe är en älskad serie som jag håller högt på i listan!